....................

Vi skickade några frågor till arkeologen Lisa Skanser för att ta del av hennes resonemang kring bland annat förhållandet till och förfarandet av saker ur en arkeologs synvinkel.

Hur ser man etiskt på en utgrävning, finns det några regler?

– Det finns inget formulerat regelverk inom branschen. Som yrkesverksam blir man lite avtrubbad efter hand. Tidsperspektivet gör sitt till. I de flesta fall är lämningarna tusentals år gamla. När föremål påträffas ”in situ” kan man få en känsla av att inte vilja röra något. Men som arkeolog har man ansvar för att dokumentera lämningarna och förmedla den kunskap som kommer fram. Genom att lägga
pusselbitar berättar vi fragment av människors historia vilket kan ge oss perspektiv på det liv vi lever idag.

Var (om det finns någon sådan) går tidsgränsen för hur man hanterar kvarlevorna efter en människa? Händer det att man lägger tillbaka ett skelett om man upptäcker att det inte är tillräckligt gammalt?

– Jag har aldrig hört talas om att man hittat kvarlevorna efter en människa som inte är ”tillräckligt gammal”. De flesta utgrävningar som genomförs görs inom uppdragsarkeologin, det vill säga när till exempel en ny motorväg ska dras eller ett köpcentrum byggas. Det innebär att oavsett vilka lämningar som finns på platsen så dokumenteras de och sedan grävs de bort.
Diskussioner om återbegravning har uppkommit i de fall arkeologiska utgrävningar görs på en kyrkogård och kristna begravningar påträffats. Ofta är det reaktioner från allmänheten som leder till etiska diskussioner.

I ett dödsbo finns det moraliska aspekter på hur man hanterar sakerna. Finns det några moraliska dilemman vid en utgrävning när det gäller sakhanteringen?

– Det största problemet inom uppdragsarkeologin är inte att vi går igenom kvarlevor och förhistoriska människors tillhörigheter. Det stora problemet är att vi är med och gräver bort en vacker plats, en bit kulturlandskap, för att ge plats åt till exempel ett köpcentrum.
Som arkeolog blir man ofta berörd när man under arbetets gång till exempel upptäcker den omsorg som lagts ned vid anläggandet av en grav, särskilt eftersom den anlagts för att ligga orörd. Men även en välbevarad lämning efter ett hus kan väcka sådana känslor.

Försöker man att hålla samman föremålen som hittas vid en utgrävning? Om man gör det är det då enbart av vetenskapligt intresse eller finns det även en känslomässig och etisk aspekt i det (till exempel föremålen från en grav)?

– Fyndmaterial från till exempel en grav sorteras efter fyndkategori och läggs i små askar. Askarna från en grav står samlade och ställs i topografisk ordning i ett magasin. De föremål som plockas ut för särskild förvaring är metallföremål. De kräver särskilt klimat och förvaras i klimatstyrda magasin.

Hur ser du som arkeolog på det faktum att man inte kan veta exakt hur det har varit, vad som är sanning och vad som är fiktion i den bild som vävs fram?

– Ibland kan det vara frustrerande. Man kan se det som att arkeologen lägger samman olika pusselbitar vilka tillsammans bildar ett mönster. Mönstret tolkas och en mer eller mindre sannolik bild presenteras.
Den arkeolog som anser sig kunna presentera en sanning är en dålig arkeolog.

Hur stor är arkeologens frihet att själv tolka och skapa sig en bild från en utgrävning?

– Friheten är ganska stor på gott och ont. Nya idéer och infallsvinklar kan leda forskningen framåt. Men visst finns det exempel där tolkningar är bristfälligt underbyggda, rent vetenskapligt, och den enskilda arkeologens egen övertygelse eller agenda färgat den tolkning som presenteras.
Inom branschen finns en ganska stark kontroll. Resultat och tolkningar granskas kritiskt både av kolleger och av högre instanser, till exempel av länsstyrelsen eller Riksantikvarieämbetet.

Har ni någon metod för att undvika att arkeologens egna värderingar och kulturella bakgrund färgar den bild som skapas?

– Arkeologi är ett tvärvetenskapligt ämne och man arbetar med olika vetenskapliga metoder. Till exempel görs olika typer av naturvetenskapliga analyser på insamlat material. Man gör också jämförelser med liknande fynd och lämningar som gjorts tidigare.
Genom historien har det visat sig att arkeologer många gånger gjort felaktiga tolkningar. Vid 1900-talets början var det till exempel otänkbart att ett fynd av ett skelett tillsammans med jaktvapen skulle kunna vara en kvinna.
I takt med att mer avancerade analysmetoder utvecklas kan man gå tillbaka och ställa nya frågor till ett tidigare insamlat material och på så sätt revidera tolkningar.

Hur skulle en arkeolog gått tillväga för att kartlägga/undersöka ett nutida dödsbo?

– På en arkeologisk utgrävning finns bara fragment av människors liv kvar i jämförelse med ett nutida dödsbo. Vissa material bevaras bättre än andra men det mesta har förmultnat. Arkeologer arbetar noggrant och metodiskt med dokumentationsarbetet. Man mäter in föremål och andra lämningar, på så sätt framställs en karta. Sedan återstår att tolka kartan och föremålen och analysera den rumsliga organisationen, hur de olika lämningarna förhåller sig till varandra. Olika prover tas och skickas i väg för analyser. Pusselbitar läggs på plats och förhoppningsvis har vi kommit de människor, vars historia vi söker efter, lite närmare.
Det finns exempel där arkeologer arbetar tillsammans med polisen för att dokumentera spåren på en brottsplats. Ett annat exempel från vår samtid är då arkeologer deltagit vid dokumentationsarbete i samband med att massgravar öppnats i forna Jugoslavien.