....................

Bland Jennys saker fann vi ett horoskop där hennes födelsedag, födelsetid och födelseort stod. Vi kontaktade astrologen Thomas Jönsson för att få höra vem hon hade varit utifrån dessa uppgifter. Kvällen innan vi gick dit skrev vi ned varsin kort beskrivning om hur vi uppfattat Jenny.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

18 augusti 2008

Nanna:

Bilden av Jenny

Till en början tyckte jag att hon verkade annorlunda för sin tid. Hon var ju ändå i 60-års åldern under 70-talet då jag antar att Sai Baba-rörelsen var som störst. Sökare var hon men jag upplever det som att hon trodde på allt möjligt urskiljningslöst, eller att hon ville tro, ville bli sedd. Kräver det mer mod att vara kritisk? Kanske var hon inte tillräckligt modig. Hon växte upp i ett religiöst hem. Man gick till baptistkyrkan. Bröderna eller brodern blev ett Jehovas vittne men Jenny verkade ha tillbringat mycket tid i svenska kyrkan på slutet av sin tid iallafall. Hennes röst är mörk och inte vek men breven talar om en viss bitterhet, likaså bandet från reinkarnationsterapeuten. Människor har behandlat henne illa tycker hon. Hon tror att det är avundsjuka. Hon önskar bekräftelse. Hon är sträng mot sig, hade fantasier om att hon bestämde över andra, att hon hade makt. Hennes känsla för estetik är noll, sakerna är slitna och knappt använda. Men hon var duktig på att teckna. Hon fann ingen glädje i heminredning eller att klä sig fint. Kläderna är fint sydda men modellerna vittnar om att hon hade ett mönster för klänningar, ett mönster för jackor osv. Enkla förklädesklänningar, rymliga, bekväma men väldigt osensuella. Hon har samlat på allt som varit gratis såsom plastpåsar och reklamväskor etc och hållit en enorm ordning. Dessa har ej använts utan bara sparats på. Det har nog varit onödigt att slänga saker. Jag har svårt att se henne trivas i sitt hem eller att njuta av något. Hemmet verkar inte ha varit hemtrevligt. Medicinen vittnar om en orolig och ängslig människa som har varit uthållig och seg i kroppen. I början såg jag henne som ensam och intresserad av mycket olika saker, en lite udda ensamvarg som inte levde som sina jämnåriga. En tant som sökte och ville tro på ett liv efter detta.
Hon har rest mycket och det tillsammans med andra troende. Jag tror att hon har trivts då.

Kristina:

Jenny som person

Jenny var liten och smal som ung, bar oftast klänning. Ljust hår och blå ögon. Hon hade aldrig särskilt långt hår utan ungefär lite ovanför axlarna. Hon tyckte inte om att stå framför spegeln i timmar på morgonen utan det skulle vara praktiskt och enkelt. Klädseln var ganska traditionell inte det senaste men heller inte omodern hon hängde med men var inte den som stack ut. Som ung var hon glad och nyfiken men hade svårt att släppa folk riktigt in på livet hon hade många ytliga bekanta. Många genom att hon sydde klänningar åt folk. Hon ville få barn men fick inga vilket hon sörjde hela livet. Kanske var det en av anledningarna till att hon blev så religiös på äldre dagar, ett sökande efter livets mening och att få höra hemma någonstans. Då hon inte hade så många om ens någon riktigt nära vän så blev religionen ett sätt där hon fann gemenskap.
Hemmet var aldrig särskilt viktigt för henne hon trivdes inte särskilt bra när hon var hemma. Hon fick sällan besök och brydde sig därför inte om att ha ett representativt hem. Hon tyckte faktiskt att det var lite fånigt att lägga så mycket tid på hemmet som de andra fruarna i Sala gjorde. Hon tyckte att de fokuserade på fel saker och att de mest satt och skvallrade på dagarna. Hon hade ganska svårt för att småprata hade aldrig förstått hur man gjorde; sitta och prata om ingenting. Eftersom hon rest mycket mer än alla tanterna i byn så tyckte hon även att hon hade en större insikt än dem. Hon tyckte att hon i sina sista år faktiskt förstod hur allting hängde ihop, meningen med livet.

Terese:

Jenny är nyfiken och envis. Hon har starka åsikter som hon gärna delar med sig av. Hon har också mycket energi och vill uppleva många saker.
Jenny är en sådan person som letar efter "tecken" i tillvaron och gärna vill läsa in en gudomlig överordning i vardagen. Hon vacklar mellan att se sig själv som speciell med en gåva som gör att hon ser och hör sådant som andra ej kan uppfatta, och att tycka att hon inte är värd någonting, detta gör att hon ibland blir bitter och mår dåligt. Men hennes nyfikenhet tar alltid överhanden tillslut och fungerar som ett effektivt vapen mot depression.
Hon har många vänner, men har också lätt att göra sig ovän med folk på grund av sin envishet och oförmåga att se saker ur olika perspektiv.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

19 augusti 2008

Astrologen Thomas Jönsson:

Jag tror att Jenny var en ganska komplex person, hon var inte alls lättydd, varken för sig själv eller omgivningen. Jag tror att det fanns flera världar som jag skulle vilja presentera här.
En värld hos Jenny: otrolig nyfikenhet. Nyfikenhet på andra kulturer, filosofi, nyfikenhet på hur det fungerar i andra delar av världen, speciellt mot Kina, Japan, Österlandet. Men jag tror att hon höll väldigt mycket av sitt sökande för sig själv, det kan ha varit något som omvärlden inte kände till.
Jag vet inte om hon reste. Det kan hon ha gjort, men hon har kunnat rest mycket i huvudet också, genom att läsa böcker och lära sig mycket om hur olika platser på jorden fungerar.
Hennes omgivning tror jag uppfattade henne som en vänlig, hjälpsam, men också väldigt strikt människa. Någon som gick en enkel väg i livet. Hon kan ha haft ett fungerande yrkesliv, men jag tror inte att hon gjorde så stort väsen av sig. Jag tror att hon var väldigt självkritisk, väldigt noggrann, väldigt petig med sig själv. Hon kan ha haft ett jättebra organisationssinne och vetat hur saker och ting fungerade, men oroat sig mycket.
Jag tror att hon såg sig själv och uppfattades väldigt mycket som en enstöring. Jag vet inte ens om hon hade något äktenskap, eller barn. Hon kan ha satt i system att verkligen leva själv och vara 100% självgående, inte förlita sig på någon annan. När man träffade henne så kunde man ta del av hennes stora vänlighet och generositet, hon kan också ha haft ett stort hjärta för djur. Hon var en ganska inbunden person som absolut inte i väder och vind hade lust att visa vad hon kände utan det höll hon för sig själv.
Känslan jag får av det här är att det fanns väldigt mycket sorg i hennes liv. Det kan ha grundat sig i en barndomsupplevelse som försatt henne i en känsla av att hon var väldigt ensam. Djupt i hennes hjärta så tror jag att det fanns en otroligt stark längtan efter att få utveckla sig och få upptäcka vem hon var och det kom delvis till uttryck i form av att hon tyckte om att läsa och studera.

Början av hennes liv tror jag var förfärligt jobbig, därför att Jenny var en sådan person som tog vansinnigt mycket ansvar, hon gjorde bördan tung. Vilket är knepigt när man är barn. Hon fick inte riktigt känna på hur det vara att vara barn, utan skulle tidigt in i det här att sköta sig, ta ansvar, fixa grejer, göra sin plikt. Det här var inte en människa som utgick från lustprincipen: -Vad har jag lust att göra idag? utan: -Vad är det som krävs av mig idag? Det betyder att hon hade en korrekt yta ut mot omvärlden. Men den där korrekta ytan kan väldigt lätt bli en mask som man gömmer sig bakom och som blir ogenomtränglig. Omvärlden tyckte säkert att hon var jättetrevlig, skötsam och snäll, men undrade också vem hon egentligen var. Men; om det var så att Jenny verkligen gav sig ut och reste så tror jag att hon visade upp en helt annan sida av sig själv på de här resorna. Det här att ta del av andra kulturer och filosofier och religioner tror jag var hennes stora ventil, hon kan ha fått ut mycket av det bara genom att sitta och läsa om det. Jag tror att hon hittade kanaler för att berika sig själv, men jag tror inte att hon var bra på att uttrycka sig.
Jenny sa inte något om sådant hon inte visste något om, så därför var hon säkert en väldigt pålitlig människa. Sa hon något så kunde man lita på att det var så. Det lilla hon nu sa. Jag tror inte att hon var en yvig människa utan en ensamvarg. En ensamvarg som var jättehungrig på världen, men som inte riktigt visste var hennes plats var i den världen. Hon kan ha drömt om att bli författare, bo i andra kulturer, men de drömmarna kan ha reducerats till att hon till exempel kunde många språk. Hon exponerade sig inte så mycket för livet som hon hade lust att göra, och det var naturligtvis hennes rädslor som stod ivägen för det.
Jag tror att hon på ett sätt levde i fel tid, hade hon varit en 30- 40-årig kvinna idag så tror jag att det skulle ha sett helt annorlunda ut för henne. Då hade hon vågat ta ut svängarna på ett annat sätt. Jag tror att Jenny hela sitt liv kände sig udda och avvikande. Hon vågade inte berätta om sin särart av rädsla för att bli utskrattad eller utfryst. Men problemet var att det var hon själv som fryste ut sig själv. Hon var mycket originellare än hon lät världen ta del av, hon visade inte hela sin fjäderskrud, bara de fjädrar som hon visste skulle accepteras. Om hon gått efter lustprincipen så hade hon satt saker på spel och klätt sig i bjärta färger.

Angående relationer så tror jag att det var ett jättejobbigt kapitel. Hon kan ha haft en relation i vilken hon upplevde något väldigt traumatiskt. Hon kan ha blivit lämnad, hon kan ha blivit änka, hon kan ha blivit drastiskt övergiven och plötsligt väldigt utsatt. Och då kan hon ha fått känslan att det varit det värsta hon varit med om och tänkt att; aldrig mer en relation. Hon hade så starka försvar och så starka rädslor och det gör det extra svårt att gå in i en relation när man inte vågar visa sin sårbarhet. Det där kan bara ha förstärkt den där sorgen som Jenny gick och bar på.

Jennys mamma tror jag också bar på en väldig sorg och då kan den sorgen bara ha förstärkts hos Jenny genom att hon själv fick till exempel ett missfall. Och det gjorde att hon mer och mer gick in i den där ensamheten och murade in sig i sorgen.
Jennys relation till sin pappa kan ha varit väldigt speciell. Hennes pappa kan ha varit den stora auktoriteten i hennes liv, den som klargjorde hur spelreglerna såg ut; det här får man göra, det här får man inte göra. Han kan ha varit militär eller något liknande, en väldigt disciplinär person som uppskattade ordning och reda. Sedan kan detta ha vuxit fast hos Jenny och blivit en del av hennes liv.
Hade Jenny varit man hade det inte varit några problem för henne. Hon hade blivit överste, eller högsta hönset bland byråkraterna, eller rektor på någon skola. Men jag tror inte att hon blev det. Jag tror att hon hade för mycket att fajtas emot i sitt liv. Hon var en kvinna med mycket kapacitet och kompetens som ändå på något sätt var utelämnad åt männens värld. Hade hon levt idag hade hon naturligtvis struntat i "männens värld" och gått sin egen väg ändå.

Jag tror att Jenny fick väldigt dålig utdelning på livet, väldigt mycket sett från omvärldens ögon, kanske lite mindre sett från sina egna ögon. Det var i och för sig bara hon själv som kände till den här sorgen som hon gick och bar på, men å andra sidan så hittade hon olika ljuspunkter att berika sig i som omvärlden kanske inte kände till. Men generellt sett en dålig utdelning. Hon fick ingenting gratis. Allting som hon hade och uppnådde fick hon få ihop med egna medel. Hon hade ingen klar och tydlig förebild, förutom hennes pappa, men som kvinna på den tiden kunde man inte identifiera sig med sin pappa. Om det nu var så att hon skaffade sig en man i sitt liv och hade en sådan relation så tror jag att hon fick ganska dålig utdelning i den relationen också. Det kan ha varit en man som liknade hennes pappa väldigt mycket, någon som gillade regler, ordning, struktur. En man som bara spädde på det där att hon skulle sköta sig, hålla sig på plats. En disciplinär person.